Träskhäxans tirader

En lite Annorlunda logg från vad jag brukar skriva: här kommer en liten reseskildring.

Måndag 20 Juli reste jag med min man och mina svärföräldrar till Estland. Vi körde till Värtahamnen och äventyret började faktiskt redan i Stockholm, eftersom Mannen råkade köra rakt in i centrum och vi såg både Gamla stan, Skeppsholmen och jagvetintevad. Från bilen då...
I Värtan fick vi vänta ganska länge och trodde en stund att ett helt HA-gäng var på väg upp på båten men det visade sig bara vara en av den modellen. De andra hörde till nån HD-klubb. Phew?

Själva båtresan är inte mycket att orda om. Vi sov dåligt.

Framme i Tallinn tisdag morgon, körde direkt till Hillar (svärmors kusinbarn?) som bodde bortanför Pirita i Miiduranna, på Kallaku tee. Åt där, rökgrillad fisk och chillisvamp bl a.

Portvin, bluärk. Men vad gör man inte...?

En liten utflykt både med bil och till fots blev det, sedan till hotellet i Pirita, ganska sunkigt ställe men med en trevlig yachtklubb där jag o Mannen äntligen fick en stunds lugn o ro.

Onsdag åkte vi in till Tallinn, tog oss direkt till Gamla stan och var där hela dagen. Började med att följa muren, gick upp i muren, upp i ett torn, osv.

Fantastisk utsikt och en makalöst både vacker och ful stad. Gammalt o nytt intill varandra. Fascinerande. Åt gott på italiensk trattoria: Trattoria del Gallo Negro.
Vi försökte gå in i alla kyrkor vi kom till men det var bara de rysk-ortodoxa som inte tog betalt för att besöka Guds hus...

Hittade en butik som hette Universum (så nu vet vi var det ligger) och där hittade jag värsta trumman:

Hade gärna spenderat med tid i Gamla stan, det var mycket vi inte hann med att se. Och resten av Tallinn såg vi ju inte alls. Så det finns mycket kvar att utforska när vi åker dit nästa gång :)
Det var smidigt att åka buss dock, biljett köpte man inne på Selver.

En fet duva med förkärlek för konst

 

Steampunk var populärt i olika former.

 

 

På kvällen slappade vi på yachtklubben igen, med öl, bläckfiskringar och fish’n’chips. Mumma.

 

Torsdag kom en annan svärmor-släkting, Peter med fru Birgit och liten knatte Pattrick. De skulle ut till Ösel (Saaremaa) och vi tog följe. Det tog väl ca 2 timmar med bil till färjeläget i Virtse, en halvtimme med färjan till Kuivastu och sedan körde vi över Muhu och genom Ösel till Kuressaare, som verkade vara en intressant stad. Vi åt på den gamla kvarnen, Saaremaa Veski, jättegott! 

 

 

 

Jag tog en liten promenad i området och precis som i Tallinn stötte jag på en hel del intressant arkitektur.

 

 

 

Sedan till borgen där vi gick på museet och tittade. Mycket intressant, hittade allt mellan himmel och jord där inne.

 

 

Självklart hade de en inmurad riddare i väggen.

 

 

 

Svärfar fick tillfälle att prata om hur det var när han växte upp, för både oss och andra besökare. :)

 

 

 

Ösel var smedernas ö, och är väl fortfarande på sätt o vis, vid sidan av väderkvarnarna. Jag har aldrig sett en spinnrock i järn förut.

 

 

 

På Ösel byggde de estniska vikingarna både drakskepp och handelsskepp. Sedan brände de ner Sigtuna... ;)

 

 

En hel del var mycket bekant från vår egen historia. Vi verkar vara ganska hopvävda med Estland i allmänhet och Ösel i synnerhet. Nedan: en offersten.

 

 

Dessa statyer kallades för Adam och Eva. Men jag vet inte... Adams pipskägg är förvillande likt Frejs... Men vad vet jag, kunde inte läsa vad som stod om dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Kuressaare skulle det vara kul att spendera en vecka någon gång, med kamera!

Sedan åkte vi till Vöhma på den norra delen av ön, där svärfar kommer ifrån. Vi tittade på gården där han bodde som barn, mycket igenvuxet, och pratade med en granne (Andres Juul?) med lilla taxvalpen Lottie :D och hittade stenen...
Rundvandring på ägorna med byäldsten (en kvinna) blev det oxå.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett bra besök som betydde mycket för både svärfar och Mannen. Kul.

Sedan åkte vi bara en liten bit till, till Panga, där vi bodde på B&B som var jättemysigt.

 

Och jag fick komma till Panga pank, den gamla offerplatsen som jag så gärna ville se och uppleva. Fina underbara resesällskapet hade förstånd nog att lämna mig där. Det blev en bra stund med runorna, klipporna, havet, fåglarna (de blev som galna när jag började ljuda runraden). En stund med Gudinnan, gott.

 

 

 

 

 

En hög med stubbar måste man ju ta kort på.

 

 

Det känns som att vi missat det mesta på Ösel faktiskt, att där finns hur mycket som helst att se. Återbesök är ett måste.

Fredag åkte vi tillbaks till fastlandet, till Miiduranna men stannade vid Selver och handlade lite först. Hann inte titta på Birgittaklostret i Pirita, det får bli nästa gång.

Färja hem. Klart slut.