Träskhäxans tirader

Steg 4 - prata med familjen
Alltså, de flesta som skaffar dreads gör nog det när de är någonstans mellan 15-30 gissar jag. Och det var ju under den eran som jag började fundera på det.
Men jag kan ju vara osedvanligt seg ibland, så jag har hunnit passera 40 nu. Det är inte optimalt.
Framförallt eftersom jag har en familj som behöver förberedas på vad som komma skall. Jösses... I min enfald trodde jag att 'det blir väl inga problem, de stöttar mig i allt.'
Eeh... nä.
Min man tycker att jag är för gammal och dessutom anser han tydligen att bara afrikaner bör ha dreads. Jaha ja. Men han är inte direkt emot det, han anser att jag får göra precis vad jag vill och han påstår att han kommer att älska mig ändå. Humpf, ja, okej, hoppas det... Det hänger inte på håret med andra ord? 

Min tonåriga son konstaterade bara att jag nog har en 40-årskris och han vill nog inte gå med mig till Hemköp i framtiden. Okej, fine, vi kan nog lösa det. Undrar vad han tänker om en diskret liten mössa? 

eller nåt...

Han smäller nog av fullkomligt om jag skaffar en rastatam

(mössorna ovan är från dreadstuff.com)

Den enda som varken blivit förvånad eller har något emot det är min härdade mor. Hon är nog den enda som känner mig trots allt.

"I'm not in this world 
To live up to your expectations 
Neither are you here to live up to mine

I don't owe no one 
No obligation 
No I don't mean none 
So everything is fine, fine 

I said I am that I am 
I am I am I am"

Peter Tosh