Ryggen, benet och meningen med livet

Efter månader av ingen förbättring måste jag hitta något att hoppas på. Så, om jag ser tillbaka till början så kan jag ju konstatera att saker o ting blivit bättre. Mycket bättre.
Midsommar 2012: efter några veckors riktigt smärtsam ischias tog det stopp, plötsligt kunde jag inte röra mig.
Det är otroligt mycket bättre nu. 
Jag har inte ischias. (KAN jag få ischias nu? När ischisnerven har mer eller mindre kollapsat? Hm)
Sedan blev det några dagar på sjukhus. Där är jag inte nu. Det är bättre.
 
Nå, sedan kom jag hem och levde på smärtis-cocktail á la Morfin flera veckor. Det behöver jag inte heller nu.
Hälen var helt kass men det lyckades sjukgymnasten få åtminstone lite ordning på. Inte bra, men bättre.
Värt hur mycket som helst.
Då kunde jag inte stå på tå alls med högerfoten. Det hände inte ett smack när jag försökte. Ungefär lika lätt som att få ett parkeringshus att leka balettdansös.
Jag kan inte påstå att jag kan dansa runt på tå nu heller, men jag kan faktiskt komma upp lite grann en kort stund. Det är en klar förbättring.
Domningarna är kvar, kompletta, ingen förändring. Hela vägen från korsryggen o ner på höger sida.
MEN i somras, från midsommar fram till mitten av augusti, hade jag tics i högra ögonlocket. Oavbrutet.
Det bara försvann.
Vad nu tics har med nånting att göra.
Skit samma. Det är borta.
Jag har väldigt mycket mindre ont, överallt.
Ryckningarna i höften, rumpan o benet är mindre ofta och minskar hela tiden.
Nuvarande problem:
muskelsvaghet (blivit lite starkare sedan i somras)
domningar (ingen förändring)
neurologiska bortfall (ingen förändring åtminstone inte reflexmässigt)
värk (mindre ofta och mindre ont)
hälsmärtor (bättre men väldigt långt ifrån bra)
 
Sjukgymnasten gav dock upp, så jag gick till naprapaten i tisdags för en second opinion.
Han sa väl inget säkert, men han kunde åtminstone förklara varför hälen gör så ont. Det har ingen kunnat förstå innan men för honom var det solklart.
I like.
Han gav mig dessutom lite konkreta råd ang hållning och träning, som jag försöker följa mer eller mindre rigoröst.
Han tog betalt. Rigoröst...
Jag ska dit igen på måndag. 
Jag kommer att bli ruinerad.
Men det får det vara värt. Jag vill ha tillbaka mitt ben.