Rotblockerad
Rotblockad i ländryggen idag. Hade ganska stora förhoppningar på det, att det skulle ge effekt, för det skulle innebära att det är idé att ge sig på diskbråcket och vänta med nack-op.
Just nu, klockan åtta på kvällen, känner jag inte så stora förhoppningar längre, för jag har ont, kanske ondare än innan... foten brinner på utsidan och insidan. Domningarna blev väldigt mycket mer domnade i nån timme efter ingreppet. Inte så konstigt. Jag har fått bedövning och kortison rakt in i nervroten vid S1. Yummy.
Men nu, några timmar senare, så känns det mesta som det brukar, möjligtvis lite sämre som sagt.
Fascineras dock av hur allt alltid går i cirklar. Första remissen Gísli skrev skickade mig till Spenshult sjukhus och ortopeden där som efter grundlig undersökning konstaterade att jag nog hade nån form av neurologiska problem.
Det var han som tyckte det skulle göras en MR över hela ryggen inkl nacken. Så på ett sätt så började min nuvarande resa på Spenshult.
Så när jag ligger på mage på op-britsen på Art Clinic och ser en sköterska med ett blyförkläde som det står Spenshult på så kändes det lite som att cirkeln slöts...
(Spenshult fick stänga för ca ett år sedan. Tydligen övertog Art Clinic deras utrustning).
Dr Anderberg ska ringa mig om ett par veckor sa han, då vi ska utvärdera dagens rotblockad.
Utsikt från takterassen på Art Clinic:
Och här är en mysko gång med palmer längs hela ena långsidan (det ni ser är bara en liten fjutt av gången faktiskt), som jag inte riktigt vet vad den ska vara bra för:
Nå, ganska snyggt ställe, men totalt opersonligt. Helt oviktigt dock, personalen är trevlig och framförallt: Leif Anderberg inger stort förtroende. Jag litar fullkomligt på mannen. Vilket är en ganska skrämmande tanke i sig... men bra. Så nu har jag hittat två läkare som jag litar på och lutar mig mot, och båda två envisas med att köra in kanyler i rumpan på mig! Livet är inte rättvist...